Att förstå huruvida det är en god ide att ta på en brännässla eller att försöka äta en skogssnigel, är baserade på relativt enkla samband i rent stenåldersmaner. Om du tar på brännässlan gör det ont, att äta skogssnigeln kommer vara väldigt slemmigt och förmodligen inte heller ge någon större tillfredsställelse. Att idag förstå hur vi ska leva våra liv och de signaler vi får av vår omgivning är i kontrast väldigt komplext.

Är det exempelvis bättre att köra elbil än bensinbil?

Jo, elbil måste ju vara bättre för det släpper ju inte ut rök. Men å andra sidan produceras batterierna till elbilarna av kobolt som grävs fram av barnarbetare i Kongo och elen kanske inte har producerats från förnybara källor. Jo, men oljan vi gör bensin av kommer bland annat från kanadensisk oljesand som förvandlar områden stora som Danmark till ett månlandskap där inga djur kan leva. Jo, men å andra sådan bidrar utvinning av järnmalm, vilket behövs till elbilar, att staden Kiruna måste flytta hela sin stadskärna vilket betyder att en gammal fin kyrka måste rivas.

Ok. Ska man då kanske åka cykel istället?

Jo, men då slår man sig mer och belastar sjukvården, vilket inte är bra i pandemi- tider. Dessutom innehåller cykelstyret plast som kanske kan ha spår av gift i sig, frågan är dock om plast är farligt eller inte. Detta samtidigt som den ökade motionen vid cykling kan vara bra för kroppen, men att sitta för mycket på sadeln kan å andra sidan göra män impotenta! Frågan för hälsan är ju också om man bör äta fett, proteiner eller kolhydrater? Kanske är det bättre med LCHF-diet för vikten, men samtidigt ökar ju detta risken för tarmcancer om man äter mycket kött. Det bästa kanske bara är att sitta hemma, och inte äta något trots allt, eller finns de kanske en produkt och företag som kan lösa alla dessa dilemman till mig – låt oss googla!

Ovanstående exempel på komplexitet är ett problem för våra hjärnor. Mängden information för huruvida man ska förflytta sig eller hur man ska vara hälsosam är omfattande och argumenten motstridiga. Dessutom är det svårt att värdera storheterna; är det viktigare att skona barnarbetare i Kongo, än att inte förvandla Kanada till ett månlandskap full med giftsjöar? Man vill ju undvika båda i någon mån, ifall man inte är elakt lagd.

Mänskliga hjärnor är inte anpassade för att kunna hantera denna typen av information. Det är inte svart eller vitt, ont eller gott, utan en uppsjö av olika argument som vi faktiskt vet väldigt lite om. En matvara kan ju vara både bra för en viss del av kroppen, samtidigt som den är dålig på ett annat vis – exempelvis bra för magen, men dålig för tänderna eller skelettet.

Detta har vi ofta svårt att hantera. Vi föredrar att se världen i booleaner – nyttigt eller onyttigt, gott eller ondskefullt. Samtidigt som vi vet att sanningen oftast är betydligt mer komplex.

Det är dessutom en allt större uppsjö av aspekter vi förväntas ta ställning till. Allt från vilken mat man ska äta, vilket schampo att köpa, vilken pension-investering vi bör välja (för att få hög pension om 30 år), vilken skola som är bäst för barnen i skolvalet samt vilket elhandelsavtal bör man välja.

För bara ett par årtionden sedan behövde man inte ta ställning till mycket av detta, det fanns färre val att göra då staten gjorde valen åt oss. Det kan tyckas vara en positiv utveckling att själv få välja aspekterna av sitt liv, men det har tyvärr visat sig att valen samt mängden information omkring det bidrar till ökad ångest och oro. Vi kan helt enkelt inte vara en expert på skolformer, pensionssystemet eller elmarknaden, och förväntan på oss att vara det leder till informationsöverbelastning. Alternativkostnaden blir dessutom att det är annat vi nu inte kan göra istället. Vi kunde ju nämligen istället för att sätta oss in i alla dessa valen, spelat guitar, läst en bok eller spelat tennis. Dessutom väljer vi ju med varje val också bort en stor mängd andra möjligheter.

Detta kallas på engelska ”paradox of choice”, där det har visat sig att en ökad frihet att välja samtidigt sänker ens nöjdhet med de valen man gjort. Detta just för att du vid ökade valmöjligheter måste välja bort så mycket annat.

Om du bara har ett resmål att välja på, är du rätt nöjd om du bara kommer dit. Men när du väljer ett resmål med 20 andra valmöjligheter med liknande kvalitet, blir du förmodligen mer tveksam på det valet du gjort, samtidigt som obehaget av att ha valt bort så många andra goda alternativ ökar.

På liknande vis; om du för 200 år sedan skulle gifta dig, hade du kanske bara 2-3 personer att välja mellan i din by, om ens det. Det fanns inte så många val, och man blev förmodligen glad att man fick någon alls vid många tillfällen. Kontrasten till dagens Tinder-dating är slående, där du kan välja eller välja bort 10 partners per minut, genom ett enkelt fingerdrag på din mobiltelefon. Problemet är dock att när du väl valt någon att träffa, hur vet du om du gjort det optimala valet – du har ju tiotusentals andra alternativ som du vid detta skedet valt bort. Att välja en person blir svårt när valmöjligheterna är så stora, och tvivlet om man valt rätt blir större.

”Faktumet att några val är bra, behöver inte betyda att fler val är bättre.”